SPIKAR FAST MINA TÅRAR

jag ska skriva en saga
en saga om
honom, det, och om HONOM och henne
och om mig
jag tappade bort mig på en buss
jag tappade mig
tror jag tappade all logik
det är som en saga en mystisk saga, en annan värld, skrämmande och mystisk
den finns inuti mig
och runtomkring mig
överallt
jag är en gammal, gammal själ.
jag har levt för länge här
passar inte in, i nutids logik. jag skulle komma tillbaka senare. skulle leva bättre i framtiden och de fysiska lagar ni tror är sanning
fysikens lagar upphör existera
i mig
kring mig
det pågår ett krig
men nu lyser solen himlen är blå, ser ut som vår men den fastnar inte på bild
en kamera lins och ett ögas lins är inte samma sak, jag kan inte visa dig den
luften klar som kristall, kylan från mitt öppna fönster
den berörs inte jag utav
jag skall vänta med sagan tills en annan dag
nu fyller jag mina ögon med tårar men dom får inte rinna ut
får aldrig rinna ut
de sitter fast jag behöver dem kvar
den lilla sparar dom till senare hon skall visa mig
sorgen
nästan man tror den aldrig funnits hon gömmer den så väl
de sjunger, ord från min stereo, vackra vackra ord betyder dem något
han sjunger långt längre bort härifrån, nu står du först på min lista över människor som förtjänar ett öde värre än döden
ibland tror jag att man behöver
som ett knytnäveslag i ansiktet, mot sitt inre, för att påminnas, att komma ihåg
det där
men när slentrianen jag lever i
i mitt stillastående vakuum som jag tror är mitt liv
det behövs ett knytnäveslag mot mitt inre
nej
behövs inte mycket alls, en liten knuff mot mitt inre, någon som råka stöta till mig i trängseln en sådan liten knuff den knappt borde märkas, för att allting hon gömmer så väl, allting jag glömmer så lätt, ska komma uppåt
upp mot ytan och känner jag
så vill jag lägga mig ner och dö
men
att inte känna alls
jag tror det är värre. hon är duktig, hon är så liten bara 6 år
men hon bär det, långt bort från mig, fast inuti
sitter fast
inuti
spikar fast mina tårar inuti mina ögon